söndag 23 september 2012

Prinsessan och jag


Förra helgen slog jag några riktigt bra järnfyror. Det vill jag i alla fall minnas. Därför blev jag något förvånad när just den klubban inte låg i min bag när jag i går morse plockade ur alla längre klubbor än järnsjuan (eftersom planen var att åka ut till klubben och - för första gången - spela Prinsessan).


Just järnfyran är en udda klubba att råka förlägga. Vanligen är det ju pitching wedgen man glömmer i gräset efter att ha slagit en liten pitch eller chip in på greenen. Hur järnfyran hade rymt ur bagen begrep jag inte men att den hade det var ju, dessvärre, uppenbart.


Vid kvart över nio parkerade jag bilen, slängde min (nu väldigt lätta) bag över axeln och travade längs driving rangen iväg mot korthålsbanans första tee. Jag hade frigång ända till klockan elva så här skulle det hinna golfas en del. Medan jag gick funderade jag, flyktigt, på om man skulle ha offrat fem minuter på att slå några uppvärmningsslag på rangen men det fick bli som vanligt. som vanligt var två sockets och en quick-hook. Sedan hände något mindre vanligt för när jag peggat upp och klippt till min fjärde boll så flög den i en vacker båge rakt mot flaggan, studsade en gång, rullade en litet bit och ramlade sedan rätt ner i hålkoppen. Det kändes litet som ett hole-in-one men enligt reglerna hålade jag ut med mitt sjunde slag...



Det blev inga fler riktigt lika bra slag även om jag lyckades träffa några av greenerna. En skön liten golfrond på söndagmorgonen var det och när jag efter en knapp halvtimme avverkat de sex hålen var jag inställd på att ta en rask pronmenad till klubbhuset för att efterforska min förrymda järnfyra och sedan ta en fika i lugn och ro. Man ska inte överdriva det här med golf. spelet går, när allt kommer omkring, ut på att slå så få slag som möjligt. Fast då dök en gräsklippare upp och naturligtvis kunde jag inte motstå frestelsen att prova hur greenerna var när de var alldeles nyklippta, så jag tog puttern och gick upp till ettans green. Det var som att putta på ett biljardbord. I vart fall om man kan tänka sig ett sådant som på något vis slagit sig våldsamt och som det ligger en del barr och höstlöv på. Rullade gjorde det hursomhelst alldeles utomordentligt. 



Några minuter senare stod jag vid receptionsdisken med min järnfyra i näven. Tack snälla du som lämnat in den! Det är inte alldeles enkelt att idag få tag på en Shamrock Classic... Kaffe han jag också dricka och tillbaka i Mariehamn var jag med tio minuter tillgodo. 


Prinsessan var en trevlig bekantskap och jag hör nu, även om jag inte annars är någon övertygad rojalist, till hennes anhängare. Vi är tydligen ännu rätt få, för jag såg fyrbollarna dra förbi på Kungsbanan och när jag var vid klubbhuset såg jag en motsvarande karavan ge sig ut på Slottsbanan men på Prinsessan var det bara jag, mina klubbor och så han som så förtjänstfullt klippte gräset. Perfekt!

1 kommentar:

  1. Ser ut att vara en trevlig korthålsbana det där. Kul att den verkar vara i bra kondition också. Ta lite fler bilder och lägg upp och intervjua klubbchefen om hur beläggningen på banan är, så kan du presentera ditt fina förslag på en 18 och 12 hålare samt en ny korthålsbana på RoslagensGK som du tidigare skrivit om.
    /H

    SvaraRadera